En stiftets auktoritet korsord

Auktoritet och regulering av apotek

Under perioden innebar apologistklassen utbildning i naturhistoria, geografi, mätningslära och geodesi, räkning samt andra ämnen som var nyttiga i det dagliga livet och som tillgodosåg borgerskapets bildningsbehov. Efter reformationen fanns i Sverige så kallade skriv- och räkneskolor. En motsvarighet till detta skapades med trivialskolan, vars första klass var gemensam för alla elever. Det första apoteket inrättades i Finland. Verksamheten vid apoteken reglerades av farmakopéer, medicinaltaxor, apotekarreglemente och andra förordningar.

Apoteksskyddsbrev och ensamrätt

Ett kungligt skyddsbrev för Stockholms apotekare blev utsträckt till hela riket. Det gav apotekarna ensamrätt till all läkemedelsförsäljning. Under talet hade dock vissa provinsialläkare tidvis rätt att hålla provinsialläkarapotek. Veterinärernas rätt att bereda och försälja medicin upphävdes. Då stadgades att veterinärer är berättigade att vid behov för behandling av sjuka djur sälja färdigt tillredda läkemedel, men inte i större mängd än vad som i varje särskilt fall var påkallat.

Apoteken övervakades sedan av Collegium medicum. Efter riktades anhållan om att grunda nytt apotek till regeringskonseljen. För övervakningen av de finska apoteken utfärdades instruktioner för Collegium medicum i Åbo. Från övervakade Överstyrelsen för medicinalverket apoteken genom årliga apoteksvisitationer och tillfälliga inspektioner.

År bestämdes att tillstånd för grundandet av ett nytt apotek skulle ges av statsrådet. Apoteksrättigheten var personlig och en apotekare fick enbart inneha ett apotek. År fanns det sex apotek i Helsingfors, fyra i Åbo och Viborg, två i Uleåborg, Tavastehus, Tammerfors, Kuopio, Gamlakarleby och Björneborg och ett i mindre städer samt större orter på landsbygden. Sedan var en examen förutsättning för apoteksprivilegium.

År fastställde Collegium medicum ett reglemente för rikets apotekare. Reglementet förkastades och först fastställdes ett nytt reglemente av konungen. Apotekare är sedan talet en person som av Medicinalstyrelsen legitimerats efter att ha uppvisat intyg över godkänd apotekarexamen. Apotekarna benämndes efter verksamhetsområde såsom:

• akademiapotekare
• amiralitetsapotekare
• brunnsapotekare
• distriktsapotekare
• fältapotekare
• hopapotekare
• instruktionsapotekare
• landsapotekare
• landsortsapotekare
• lasarettsapotekare
• livapotekare
• sjukhusapotekare
• stadsapotekare
• överfältapotekare

Reglementet från gällde i Finland under större delen av talet. Från talet inleddes vissa reformer och förändringar. År ersattes den del av reglementet som gällde utbildningen av apotekare med en förordning av det farmaceutiska undervisnings- och examensväsendet. Då fick också ogifta kvinnor rätt att idka apoteksrörelse på samma villkor som män.

Enligt apotekslagen skulle en apotekare vara finsk medborgare, åtnjuta medborgerligt förtroende, råda över sig själv och sin egendom samt vara behörig att inneha apotek. Apotekarexamen inrättades och avlades inför Collegium medicum, senare Medicinalstyrelsen. Den ersattes av provisorsexamen som efter erhållen undervisning vid farmaceutiska inrättningen avlades inför Medicinalstyrelsen.

Apoteksexamen krävdes för att erhålla apoteksprivilegium. Enligt medicinalordningen skulle den blivande apotekarens kunskaper i språk samt Chemica Physica undersökas. I vissa fall avlades apotekarexamen inte inför Collegium medicum. Efter en anhållan hos Collegium medicum fick J. Tingelund rätt att avlägga examen inför den medicinska fakulteten i Åbo. Johan Jakob Lydeman erhöll apoteksprivilegium, efter att han köpt apoteket i Åbo.

Han underkändes i sin examen av Collegium medicum och avlade därför en efterexamen inför provincialläkaren i Åbo. Många finska apotekare avlade examen inför medico-kirurgiska akademin i Petersburg. Efter att Collegium medicum inrättats i Åbo skulle apotekarexamen avläggas där. En farmaciekandidat behövde inte alltid avlägga provisorsexamen före apotekarexamen, utan kunde anmäla sig direkt till den senare om han kommit i besittning av apotek.

År beslutade Collegium medicum att dispens från apotekarexamen i vissa fall kunde beviljas. Medicinalstyrelsen tillämpade beslutet från så att dispens beviljades om aspiranten hade ganska nöjaktiga eller högre vitsord i sin provisorsexamen. Om vitsordet var lägre måste aspiranten genomgå en förnyad examen, antingen helt eller partiellt.

År fastställde Collegium medicum ett reglemente för rikets apotekare. Reglementet förkastades och först fastställdes ett nytt reglemente av konungen. Apotekare är sedan talet en person som av Medicinalstyrelsen legitimerats efter att ha uppvisat intyg över godkänd apotekarexamen.

• År beslutade Collegium medicum om att dispens från apotekarexamen kunde beviljas i vissa fall.
• År ersattes reglementet för utbildningen av apotekare med en förordning om det farmaceutiska undervisnings- och examensväsendet.
• År fick ogifta kvinnor rätt att idka apoteksrörelse på samma villkor som män.

Reglementet från gällde i Finland under större delen av talet. Från talet inleddes vissa reformer och förändringar. År ersattes den del av reglementet som gällde utbildningen av apotekare med en förordning av det farmaceutiska undervisnings- och examensväsendet. Då fick också ogifta kvinnor rätt att idka apoteksrörelse på samma villkor som män.

Apotekarexamen krävdes för att erhålla apoteksprivilegium. Enligt medicinalordningen skulle den blivande apotekarens kunskaper i språk samt Chemica Physica undersökas. I vissa fall avlades apotekarexamen inte inför Collegium medicum. Efter en anhållan hos Collegium medicum fick J. Tingelund rätt att avlägga examen inför den medicinska fakulteten i Åbo. Johan Jakob Lydeman erhöll apoteksprivilegium, efter att han köpt apoteket i Åbo.

Han underkändes i sin examen av Collegium medicum och avlade därför en efterexamen inför provincialläkaren i Åbo. Många finska apotekare avlade examen inför medico-kirurgiska akademin i Petersburg. Efter att Collegium medicum inrättats i Åbo skulle apotekarexamen avläggas där. En farmaciekandidat behövde inte alltid avlägga provisorsexamen före apotekarexamen, utan kunde anmäla sig direkt till den senare om han kommit i besittning av apotek.

År blev det obligatoriskt att först avlägga provisorsexamen innan man kunde admitteras till apotekarexamen. För att kunna anmäla sig krävdes förutom provisorsbrev också ett köpekontrakt som bevisade att aspiranten på laglig väg kommit i besittning av ett apotek. År förordnades att en farmaciestudiosus som kommit i besittning av ett apotek direkt fick anmäla sig till apotekarexamen, utan att ha avlagt provisorsexamen.