Antal exacerbationer




Salofalk (Mesalazin)

Mesalazin är ett läkemedel vid intestinala inflammationer och tillhör gruppen aminosalicylsyra och liknande medel.

Indikationer

DosformAnvändningsområde
DepotgranulatBehandling av akuta skov av ulcerös kolit samt underhållsbehandling vid remission
RektalskumBehandling av aktiv, mild ulcerös kolit i tjocktarmen (colon sigmoideum) och rektum
SuppositorierBehandling av akut lindrig till måttlig ulcerös kolit som begränsas till rektum (ulcerös proktit)

Kontraindikationer

  • Överkänslighet mot salicylater eller något hjälpämne
  • Gravt nedsatt leverfunktion
  • Gravt nedsatt njurfunktion
  • Astmatiker ska behandlas med Salofalk rektalskum med försiktighet eftersom skummet innehåller sulfit som kan orsaka överkänslighetsreaktioner

Varningar och försiktighet

Följande kontroller ska utföras före och under behandlingen, enligt behandlande läkares bedömning:

UndersökningSyfte
Blodprover, differentierad blodstatusUpptäcka bloddyskrasi
Leverfunktionstester (ALAT, ASAT)Övervaka leverfunktion
SerumkreatininBedöma njurfunktion
Urinstatus (urinstickor)Upptäcka njurpåverkan

Som riktlinje rekommenderas uppföljningstester 14 dagar efter behandlingens början och därefter ytterligare 2-3 tester med 4 veckors intervall. Om provsvaren är normala bör uppföljningstester utföras var tredje månad. Vid symtom ska dessa tester omedelbart utföras.

Försiktighet ska iakttas hos patienter med nedsatt leverfunktion. Mesalazin bör inte användas av patienter med nedsatt njurfunktion. Mesalazininducerad renal toxicitet ska misstänkas om njurfunktionen försämras under behandlingen. Om så är fallet ska behandlingen omedelbart avbrytas.

Fall av nefrolitiasis har rapporterats och det rekommenderas att se till att tillräcklig mängd vätska intas under behandlingen. Mycket sällsynta fall av allvarlig bloddyskrasi och sällsynta fall av överkänslighetsreaktioner i hjärtat (myokardit och perikardit) har rapporterats med mesalazin. Behandlingen ska då omedelbart avbrytas.

Patienter med lungsjukdom, särskilt astma, ska övervakas mycket noga under behandling med mesalazin. Mesalazin ska sättas ut vid första tecken på allvarliga hudreaktioner, såsom hudutslag, slemhinnelesioner eller något annat tecken på överkänslighet. Patienter som tidigare fått biverkningar av preparat innehållande sulfasalazin ska noga övervakas vid påbörjande av en behandling med mesalazin.

Om akuta symtom på överkänslighet uppträder, till exempel magkramper, akuta buksmärtor, feber, svår huvudvärk och hudutslag, ska behandlingen omedelbart avbrytas.

Rektalskum innehåller propylenglykol och cetostearylalkohol som kan ge hudirritation, samt natriummetabisulfat som i sällsynta fall kan ge allvarliga överkänslighetsreaktioner och kramp i luftrören.

Graviditet och amning

Mesalazin ska endast ges till gravida och ammande kvinnor sedan fördelen av behandlingen bedömts uppväga den eventuella risken. Om spädbarnet utvecklar diarré ska amningen avslutas.

Senaste datum för översyn av produktresumén: Salofalk depotgranulat, Salofalk rektalskum, Salofalk suppositorier.


KOL och exacerbationer

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en av våra vanligaste folksjukdomar. En del patienter med KOL får exacerbationer, som innebär en försämring i symtom - framför allt dyspné men även ökad hosta och ökad slembildning i luftvägarna - som sker på kortare tid än max två veckor.

Långsammare försämringar än över två veckor kan representera KOL-sjukdomens progress och ska inte betraktas som en exacerbation. En exacerbation har en större svårighetsgrad och varar längre än den dagliga variationen i symtom som är vanligt förekommande vid KOL. Medan vissa patienter med KOL aldrig får exacerbationer drabbas andra ofta.

Utöver det lidande som själva exacerbationen innebär medför det också en försämrad prognos. Att behandla, följa upp och förebygga exacerbationer är av yttersta vikt för att förbättra prognosen för patienten med KOL.

Riskfaktorer för exacerbationer

Även om det inte är helt känt vad som avgör om en patient blir benägen att få exacerbationer eller ej, finns det en rad vedertagna riskfaktorer:

  • Exacerbationshistoriken - den viktigaste riskfaktoren. Om en patient tidigare haft en exacerbation ökar risken markant för att få en ny sådan
  • Pågående rökning
  • Flera komorbiditeter
  • Lägre lungfunktion
  • Kronisk bronkit

Vid en exacerbation ökar den inflammatoriska aktiviteten i luftvägarna, med ökad slembildning och ökad glattmuskelkonstriktion som följd.

Symtom vid exacerbation

En exacerbation ska enligt definition bestå av minst två av dessa symtom:

  • Nytillkommen eller förvärrad produktiv hosta
  • Nytillkommen missfärgning av sputum
  • Dyspné (nästan alltid involverat och är det som besvärar patienten mest)

Symtomen ska ha försämrats under en period på max två veckor och ska vara värre än variationen från dag till dag.